French Painter, 1836-1902 French painter, printmaker and enamellist. He grew up in a port, an experience reflected in his later paintings set on board ship. He moved to Paris c. 1856 and became a pupil of Louis Lamothe and Hippolyte Flandrin. He made his Salon d?but in 1859 and continued to exhibit there successfully until he went to London in 1871. His early paintings exemplify Romantic obsessions with the Middle Ages, while works such as the Meeting of Faust and Marguerite (exh. Salon 1861; Paris. Mus. d'Orsay) and Marguerite at the Ramparts (1861; untraced, see Wentworth, 1984, pl. 8) show the influence of the Belgian painter Baron Henri Leys. In the mid-1860s Tissot abandoned these tendencies in favour of contemporary subjects, sometimes with a humorous intent, as in Two Sisters (exh. Salon 1864; Paris, Louvre) and Beating the Retreat in the Tuileries Gardens (exh. Salon 1868; priv. col., see Wentworth, 1984, pl. 45). The painting Young Ladies Looking at Japanese Objects (exh. Salon 1869; priv. col., see Wentworth, 1984, pl. 59) testifies to his interest in things Oriental, and Picnic (exh. Salon 1869; priv. col., see 1984 exh. cat., fig. 27), in which he delved into the period of the Directoire, is perhaps influenced by the Goncourt brothers. Tissot re-created the atmosphere of the 1790s by dressing his characters in historical costume.  Related Paintings of James Tissot :. | Still on Top | In the Conservatory (Rivals) | Stillness | Autoportrait | The Ball |
Related Artists:
MASTER of Budapest
Spanish painter active c. 1500 in Castile
Alajos Gyorgyi Giergl
1821-1863 Hungarian Alajos Gyorgyi Giergl Gallery
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.